Alla inlägg under juni 2016

Av Sofia Andersson - 30 juni 2016 07:20

Okey. Detta är åter igen inget för finkänsliga. Men en olycka kommer sällan ensam eller hur? Nu är det dags igen för nya bölder och nya konstigheter. Jag ska inte dela med mig av allt jag vet men de kan vara bra att utåt visa alla eländigheter. Det är valfritt det man vill läsa sån tur är. Så vill ni inte veta så sluta här. Det tar dock på humöret, när ska de någon gång bli bra? Helt bra liksom. De hela började innan jul förra året (2015), jag tror nästan att bölden på mitt högra bröst hade yttrat sig som en lila halvdan fläck och sen hade jag en knöl där också, som en ärta. Precis som nu, men att de tog längre tid innan den svullna upp och såg såhär ilsken ut. Sen framåt jul vart den värre och på nyårsafton sprack den. Mamma ringde hud på Sunderbysjukhuset men de sa att så länge den inte påverkar allmäntillståndet så kunde de inget göra. Detta var i mellandagarna. Den hade inte spruckit heller och de tyckte väl att jag kunde söka vård på hemmaplan. Vilket jag gjorde, så fort jag kom hem. Vill inte nämna vad som kom ut och hur mycket när bölden på nyårsafton sprack, men ni kan väl bara gissa. Jag fick till och med min bror att avgöra hur jag skulle göra. Han är läkare. Det ÄR absolut inget som jag önskar någon annan. Det gjorde ont. Ja inte att han fick titta men hur och som jag såg/ser ut. Det gör ont. Bölden då var stor som en femkrona (Om Inte större) och stod ut någon centimeter innan den som sagt sprack. Nu, ett halvår senare har jag på de vänstra bröstet fått en ny. En till och den börjar göra ONT! Det blir idag till att ringa bröstmottagningen igen, eller rättare sagt hudmottagningen till och med. Vi får se vad de säger. Jag hade som små bölder och större finnar vid diabetesdebuten också och sen dess har det varit lugnt på den fronten men nu så ska det börjas igen. Hopplöst, och på brösten av alla ställen. Gissa om jag känner mig hopplös, man blir rädd. Jag gjorde ju en mammografi efter att den första bölden hade läkt, de heter nå rysligt fint på latin - bölderna alltså. Jag befarade ju typ cancer som värst men de var de inte och inget såg dom heller. Allt såg bra ut. Vilket iallafall var en lättnad. Men nu så återkommer problemen. Och jag säger bara SUCK. Jag har varit vaken i snart en timme. Detta blir en lång dag. Älsklingen har åkt till jobbet, jag ska efter han sen på eftermiddagen då hans jobb bjuder anställda och respektive på en båttur ikväll. Det ska bli roligt, spännande och avkopplande. Äta god mat och njuta av färden. Om jag nu kan slappna av från allt. Jag ligger fortfarande kvar i sängen och filosoferar, googlar på mina bekymmer. Jag ska väl snart möta dagen, eller ja de har jag redan gjort. Det blir väl till en början att slå på något avsnitt Buffy och äta frukost. Vid 8 eller om de är 9 ska jag ringa mottagningen och se hur jag ska gå tillväga. Jag vill INTE ha samma bekymmer och om och men som sist. Det vart ett evigt åkande till sjukhuset. Ja, jag har ju inte haft en lätt vår eller tur vad de gäller sjukhusbesök detta första halvår av 2016. Ett riktigt sjukdomsår. Blä. Blodsockret var högre igen men börjar känna mig förkyld. För ett tag sedan låg jag på 7.3 mmol. De som igår skötte sig bättre (6.1). Jag är inte särskilt sugen på att äta frukost men det måste jag göra ändå. Så dags att kliva upp ur sängen och möta dagen och dagens äventyr. Jag vill spola fram tiden så klockan blir cirka 16:00. Jag ska vad jag vet nu ta tåget 15:13. Helst vill jag spola fram tiden så jag slipper allt spektakel med bölder hit och bölder dit också... Jag börjar nu i skrivandet stund känna hungersuget i magen och jag vet av egna erfarenheter att sockret sjunker rätt fort när jag väl börjar känna mig hungrig. Så nu är det verkligen dags att kliva upp. Kram på er och tack för att ni står ut med mig och mina problem. PS. Det är ju ändå faktiskt så att jag njuter av livet också. De är ju inte bara så att alla bekymmer och eländen tar över. Dock kan man tro det ibland. Jag är evigt tacksam att Ronnie är så positivt framåt och envis.. <3

Ärret från den förra bölden. :( Inte vackert direkt. Och den ändrar färg fortfarande. Dock har den hårda ärten försvunnit. Men och andra sidan finns det så fina kärl så de är kanske inte så konstigt. Det tror att det är hormonellt.

Mitt nya elände... Ni kan förstå att det gör ont va? De har bara varit lila en tid men nu yttrar den sig på samma sätt som den förra.

Av Sofia Andersson - 29 juni 2016 22:32

Först sovmorgon till klockan halv tio, efter att ha varit upp vid 03:00 och kollat blodsockret.. skriver mer imorgon. Ska kolla The Vampire Diares innan sängtajm. Ont i fötterna efter en arbetskväll. Kram och Godnatt!

Av Sofia Andersson - 29 juni 2016 14:38

Jag har Alpnaering här hemma för er som räddade mig som återförsäljare. Tack vare er kan jag fortsätta sälja kryddor och hud- hårvårdsprodukter iallafall i några månader framöver. Tack <3

Av Sofia Andersson - 29 juni 2016 11:36
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Sofia Andersson - 28 juni 2016 23:12

Jag tror egentligen inte på salvor och krämer som inte läkare skriver ut recept på. Men vissa krämer är bättre än andra. Alpnaering har många bra. Bland annat Leg Jel - för trötta ben och fötter. Väldigt skönt att be någon annan (läs Ronnie) att smörja och massera benen efter en arbetsdag. Det är andra gången på en vecka som jag smörjer in benen och riktigt känner hur jelen gör benen piggare och att benen känns lättare. Den värmer ytterst lite också.. Superbra! Så skönt. Nu kan jag sova gott efter en jobbkväll och dusch. Vad jag också vet så ökar man cirkulationen med hjälp av denna jel och massagen man får då man blir insmord/smörjer in sig själv. Massage kan jag tumma upp för av den anledningen men jag får nog tumma upp för Leg Jel - Alpnaering också...


Av Sofia Andersson - 28 juni 2016 11:15

Norrsken på vintern och midnattsol på sommaren. Jag bor helt enkelt i fel del av vårt avlånga land. Men jag har sett bägge fenomenen och jag njuter lika mycket av båda. Älskar både norrsken och midnattsol. Sommaren och vintern har sina olika fördelar. Jag har även turen att kunna uppleva detta även fast jag är bosatt i mellersta Sverige. Det är tur de. Midnattsol är vackert, jag minns en gång då jag och min syster Maria absolut skulle ligga ute intill huset i Ale. Vi hade byggt vindskydd och lagt ut mattor för att ligga skönt. Där låg vi och pratade ända in på nattkröken men inte såg vi någon solnedgång eller soluppgång. Solen stod kvar på himlen, jag vet inte om vi somnade ute eller om vi gick in men mamma hade nog roligt åt oss. Jag antar att vi fick höra att det inte skulle blir någon solnedgång, men envisa som barn är så var de väl bäst om vi fick se de med egna ögon. Jag tror att det var på den tiden vi båda var scouter, därav idéen med vindskydd. Knottbitna vart vi också. Sen har jag givetvis varit med om flera andra nätter med midnattsol. Norrsken har jag också sett. Det var ju norrsken här i Tierp i höstas, faktiskt fler gånger men det var just den där kvällen jag minns bäst då de också var som vackrast. Tycker jag iallafall. Sen vet jag att de är en tierpsfotograf som fotat norrsken bland annat ute vid vattnet i Mehedeby. Inget bildspel som på bilden men otroligt vackert ändå. Jag väckte Fanny så att hon också fick se de också. Norrskenet var precis över oss och man kunde nästan tro, jag fick känslan av att vara på kosmonova och se detta där. Det var overkligt och över på en stund. Jag är så glad att Facebook finns ibland och att jag såg den halvgröna skenet genom persiennerna i sovrummet. Sen vet jag att de har varit flera andra tillfällen i höstas/vintras med norrsken över Tierp också. Så vackert. Men inget norrsken i världen slår de Norrskenet jag såg vinter 2001/2002 tror jag att det var. Jag var påväg till Centralstationen i Lule från Ersnäs, jag minns det som igår. Blev utskjutsad till e4an för att ta bussen från Pite in till Lule. De jag såg på himlen, så vackert. Norrskenet sträckte sig från Pite till Lule kändes de som. En grön båge över hela den svarta kvällshimlen. Den dansa och jag ville som alltid INTE åka hem till verkligheten igen. Men hade jag bott däruppe hade jag aldrig kommit nära eller träffat Ronnie, barnen eller fått Fanny och det ångrar jag inte, inte ens för alla norrsken och solnedgångar i världen. Men jag kan ju inte förneka att delar av mitt hjärta tillhör Norrland och de kan inte ens den mänskliga kärleken ta ifrån mig <3

Av Sofia Andersson - 28 juni 2016 09:30

Kollade ut såg de mörka och gråa-svarta regnmolnen, Tog på mig regnjacka, kollade väderappen som lova halvklart, soligt väder. Cyklade iväg, varmt och kvalmigt. Besökte barnmorskanoch vips hade jag p-sprutan i rumpan. Jag skojar inte då nålen de sticker en med är mer än halv decimeter lång. Rätt in, rakt in i skinkan. Jag kände knappt att hon stack mig och väntan i väntrummet var längre än tiden inne hos barnmorskan. Nu får vi se hur detta ger med sig, hoppas på att mina blödningar ska sluta. Efter den första sprutan i Mars efter att jag tagit ut spiralen var april och maj helt fria från blödningar men nu i juni, vilken mardröm - inte för att ni kanske är så intresserade men jag har haft blödningar till och från, kraftiga som normala HELA denna månad, hittils. Jag hoppas att de avtar nu. Ett halvår ska man ge p-spurtan det vill säga om tre månader så har de gått sex månader. Det kanske ger mig de jag vill ha nu som kompensation till denna månad - blödningsfri framtid. Jag var tvungen att fråga barnmorskan om diabetesen också men de skulle inte göra något sa hon. Skulle inte diabetiker kunna ta preventinmedel skulle alla, ja nästan alla diabetiker vara gravida. Men frågar man inget får man inget veta. Cyklade hem, vart yr, svettig och möttes av några ynka regndroppar. Vart tvungen att kolla lägenheten, posten och blodsockret. Ja, de kändes som om jag hade blivit låg men så var de inte. De låg på 8.1 Pysslade och grejade lite och cyklade sedan hem till Ronnie. På tal om de så är det snart mitt permanenta boende också. Det är snart bara en månad kvar tills jag lämnar från mig nycklar och Fanny och jag är skrivna och bosatta hos kärleken. Härligt. Det ska bli så skönt. Nu är jag i skrivandets stund hemma igen, jag börjar få lågt blodsocker. Detta med cykel och promenader sänker. De är ju helt klart, uppenbart. Vet inte om sprutan hade effektiv effekt också. Svårt att säga. 


När jag ändå är inne på min diabetes och sprutor har jag nu i snitt  förbrukat 200 kanyler, ja sånna där nålar man sätter på insulinpennan och sticker sig själv i magen med. De är cirka 2,5 stycken varje dag och de kan nog stämma. Jag har haft diabetes (medveten) två månader nu. Shit är de inte mer, för de känns som en evighet. Första månaden med diabetes tog jag ju insulin minst fyra gånger per dag. Men detta blev jag ju av med för lite mer än en månad sedan. Nu börjar jag bli nojig för att de är/börjar bli dags igen. Jag har nämligen förhöjt fastebs på morgonen. Från att ha legat på 6-6,5 till att ligga på över 8 mmol nu de senaste dagarna. Jag ligger även högre på dagarna. Visserligen varit midsommar och lite fuskande med de onyttiga. Iförrgår låg jag på 10.6 innan middagen, då var de nästan övervägande att ta måltidsinsulin igen. Nu har jag bättrat mig så får se hur de slutar, de är ju vardag igen. Det kan ju vara en tillfällighet men att jag vid mens måste höja insulinet, rent utav ta måltidsinsulin om jag ligger högt innan måltid. Ni må veta att detta med diabetes är ett helt företag. 


Men mer insulin eller ej, de tar sig och sjunker med motion och att inte äta så ofta som dietisten rådde mig till. Äter jag frukost som vanligt och inget mellanmål (en frukt) före lunch är jag "låg" eller lägre i blodsockret innan lunch. Ta nu till exempel. Vaknade med ett fasteblodsocker på 8.1, åt frukost, hade 8.3 cirka 1 1/2 timme efter och nu 2 1/2 timme efter hade jag 5.9 Men då hade jag som sagt cyklat, promenerat fram och tillbaka till sjukhuset och tagit sprutan. 


Nåväl. Nu har jag ätit ett äpple för än är de förtidigt för lunch. Jag ska jobba kväll ikväll så jag vill ju inte förbruka allt jag kan äta innan dess utifall jag vill ha något ikväll. Det är minst sagt klurigt, en annan som är lite oerfaren tycker att de är både spännande och lite skrämmande att ha börjat jobba. Men inte skrämmande på ett negativt sätt angående jobbet de är mest för min egen skull innan jag lärt mig hur min kropp och sockerförbrukning fungerar. Men jag ska väl fixa det, precis som allt annat. Jag ser framemot att jobba. Det ska bli roligt, de ska bli spännande och jag kommer väl in i kvällsrutinerna lika snabbt som dagsrutinerna kan man ju hoppas. De ska dock fixas och donas innan jag cyklar iväg. Lite ovanligt att gå omlott med min älskling då jag är vann att vara hemma då han kommer hem. Men nu är de inte så, han och barnen ska dessutom på party i eftermiddag och jag missar de på grund av att jag jobbar. Synd för den smörgåstårtan. 


Annars då, är det väl inget annat just idag. Jag tycker att de är jätteroligt att ni står ut med mig. Lämna gärna en kommentar om ni läser detta. Jag tar fortfarande emot mail och svarar på dem om någon vill bolla ideér och tankar. Jag har faktiskt fått några mail sedan jag sist skrev detta. Jättekul. Det är främst funderingar och frågor om ekonomi och diabetes. Nu ska jag fixa disken, hänga tvätt och plocka med tvätt innan jag ska cykla iväg till jobbet. Jag ska även slappa, ta de lugnt, vila benen och rumpan då den börjar strama och ömma. Jag ska kolla på några avsnitt Buffy och spela Blossom Blast Saga. Det är ju trots allt nästan en hel arbetsdag för andra innan jag börjar mitt jobb.


Ha de bäst och ha de gott, tills vi hörs igen!! Kram <3


Av Sofia Andersson - 27 juni 2016 21:17

Gokväll. Denna dag är också snart till ända, skönt. Jag är helt slut utan att göra något förutom allt de vanliga. Tvätt, disk, ärenden och stick i fingret. Ibland känns det som om att diabetesen tar över mitt liv. Jag har legat lite högre de senaste dagarna så funderar på att höja de långtidsverkande insulinet igen. Igår till exempel vart jag tvungen att sova middag igår och idag har jag känt mig törstig. Sockret ligger på runt 8-10. Brukar annars dippa och hamna på 4-6. Även fastebs har på morgonen varit lite högre än vanligt. Men har jag överlevt blodsocker på över 20 i sex- åtta veckor MINST och fastebs på 45 så ska jag nog allt fixa mitt blodsocker nu också. Ibland får jag känslan, självförnekelsen om att nej inte är jag sjuk. Har verkligen jag diabetes? Ibland kan jag tycka och förtränga än att de är som de är. Ibland får jag känslan över att sjukdomar tar över mitt liv. Senast för en timme sen då jag tog mitt insulin, tittade jag på Ronnie och sa att hela mitt nuvarande liv består av stick överallt. Suck säger jag bara. Men att ha världens bästa karl vid min sida och att jag idag fick träffa Fanny en stund gjorde pricken över i:et. Det kändes att lillstumpan saknat/saknar mig. Men denna vecka ska hon också vara hos sin pappa som har semester. Men snart är det måndag igen. Idag har vi varit på synundersökning med Fanny. Skolan ville ha en syn- och hörselundersökning inför höstens utredning. Vi ska bland annat utreda eventuellt dyslexi på henne. Både jag och Johan hade, Johan har än läs- och skrivnedsättning. Mer vill jag inte gå in på men jag vill detta för hennes bästa. Fanny hade ingen speciell nedsatt syn, möjligtvis lite översynt. Precis som jag tror jag. Men det var inget som krävdes glasögon. Det var tur de. Annars har det inte utöver det vanliga hänt så mycket idag. Nu håller vi på att tvätta sofföverdrag, myser med varandra, spelar Blossom Blast Saga och tittar på The Vampire Diares. Det har blivit mycket vampyrer och overkliga serier sista tiden, men det är spännande. Ha en trevlig kväll och sköt om er. Kram och Godnatt... <3

Skapa flashcards