Jag har haft svårt att prata om mina ekonomiska misstag och dåliga erfarenheter. Men med Ronnies ödmjukhet och förståelse har jag de sista halvåret inte haft samma känsla. Jag känner mig öppnare och jag pratar gärna om mina ekonomiska problem. Det vill säga, det skulder jag samlat på mig. Visst skäms jag över vad jag ställt till med men jag skäms inte lika mycket längre. Eller jo, jag önskar att situationen varit annorlunda men en sak är då säker att man lär sig av sina misstag. Jag har inte handlat (jag kan inte handla på kredit, eller ta lån) över mina tillgångar på evigheter och jag saknar de inte. Jag kommer aldrig mer i mitt liv ta en kredit eller betala något med pengar jag inte har. Jag tittar mycket på lyxfällan och jag får erkänna att jag ibland känner igen situationen som de också har. De jag dock inte fattar, är att de kan gå åt skogen för dem som har över 35 000 i månaden. Men och andra sidan. Tillgångarna är skitsamma om man har skulder och utgifter därefter.. men känslan. Jag har också handlat onödiga saker och spenderat pengar på skit som jag egentligen inte behöver bara för att jag mått dåligt och trott att jag ska må bättre. Vilket jag inte gjorde i längden. Hur som helst. Jag skäms men samtidigt inte att prata öppet om mina dåvarande, och nuvarande kvarstående problem. Det drabbar en ju inte bara då utan i ett par år efter. Lyxfällan har gett mig massor genom åren. Dels kan jag ha lite skadeglädje av att veta att vissa har de värre men samtidigt inte då jag vet hur jobbigt de innerst inne är och hur jobbigt det är. Och sen, en annan sak. Det spelar ingen roll om du har 1000 i skuld eller 100 000. Det är fortfarande en skuld och de blir konsekvenser av det. En annan sak jag också vill ventilera ur mig är att jag sedan september 2015 fick nog och började förändra situation. Trots en tuff, känslomässig och jobbig höst så lyckades jag och nu har jag lyckats ännu mera. Jag har sedan ett par månader tillbaka börjat jobba på att betala tillbaka skulder. Privata som icke privata. Det har tagit hårt och jag har fått välja och prioritera men vad de har hänt mycket. Både i ekonomin och i knoppen. Jag betalar och kämpar mig framåt. Mycket tack vare min älskade Ronnie. I veckan har jag till exempel sålt mina tupperwareknivar, min massagebänk och min surfplatta. Visst de kosta mig mer än 3700 som jag totalt fick för dessa saker men pengarna gick direkt till att betala en privat skuld, min telefonräkning med sista betalning 2/7, mitt lån, adressändringen och en del av en skuld. Tänk så bra. Hade jag agerat som mitt gamla jag, hade pengarna varit borta på en massa nöjen och annat skit. Men icke sa nicke. Jag känner mig så bra. Nu ska jag anmäla mig till loppis och fortsätta kämpa vidare med min ekonomi. De är en lång bit kvar men jag ställer allt till rätta igen. Jag tipsar gärna och skriver gärna om någon har några frågor. Ni som vill kan maila mig på sofiaandersson1982@hotmail.com

Jobbat med altanen mellan 10 och 18.. I full solsken, men mycket blåsigare än resten av alla soliga dagar som varit i veckan. Ikväll blev det grillpremiär.

Så Nice att flytta från lägenheten och hem till min otroligt händiga karl :)