Okey. Detta är åter igen inget för finkänsliga. Men en olycka kommer sällan ensam eller hur? Nu är det dags igen för nya bölder och nya konstigheter. Jag ska inte dela med mig av allt jag vet men de kan vara bra att utåt visa alla eländigheter. Det är valfritt det man vill läsa sån tur är. Så vill ni inte veta så sluta här. Det tar dock på humöret, när ska de någon gång bli bra? Helt bra liksom. De hela började innan jul förra året (2015), jag tror nästan att bölden på mitt högra bröst hade yttrat sig som en lila halvdan fläck och sen hade jag en knöl där också, som en ärta. Precis som nu, men att de tog längre tid innan den svullna upp och såg såhär ilsken ut. Sen framåt jul vart den värre och på nyårsafton sprack den. Mamma ringde hud på Sunderbysjukhuset men de sa att så länge den inte påverkar allmäntillståndet så kunde de inget göra. Detta var i mellandagarna. Den hade inte spruckit heller och de tyckte väl att jag kunde söka vård på hemmaplan. Vilket jag gjorde, så fort jag kom hem. Vill inte nämna vad som kom ut och hur mycket när bölden på nyårsafton sprack, men ni kan väl bara gissa. Jag fick till och med min bror att avgöra hur jag skulle göra. Han är läkare. Det ÄR absolut inget som jag önskar någon annan. Det gjorde ont. Ja inte att han fick titta men hur och som jag såg/ser ut. Det gör ont. Bölden då var stor som en femkrona (Om Inte större) och stod ut någon centimeter innan den som sagt sprack. Nu, ett halvår senare har jag på de vänstra bröstet fått en ny. En till och den börjar göra ONT! Det blir idag till att ringa bröstmottagningen igen, eller rättare sagt hudmottagningen till och med. Vi får se vad de säger. Jag hade som små bölder och större finnar vid diabetesdebuten också och sen dess har det varit lugnt på den fronten men nu så ska det börjas igen. Hopplöst, och på brösten av alla ställen. Gissa om jag känner mig hopplös, man blir rädd. Jag gjorde ju en mammografi efter att den första bölden hade läkt, de heter nå rysligt fint på latin - bölderna alltså. Jag befarade ju typ cancer som värst men de var de inte och inget såg dom heller. Allt såg bra ut. Vilket iallafall var en lättnad. Men nu så återkommer problemen. Och jag säger bara SUCK. Jag har varit vaken i snart en timme. Detta blir en lång dag. Älsklingen har åkt till jobbet, jag ska efter han sen på eftermiddagen då hans jobb bjuder anställda och respektive på en båttur ikväll. Det ska bli roligt, spännande och avkopplande. Äta god mat och njuta av färden. Om jag nu kan slappna av från allt. Jag ligger fortfarande kvar i sängen och filosoferar, googlar på mina bekymmer. Jag ska väl snart möta dagen, eller ja de har jag redan gjort. Det blir väl till en början att slå på något avsnitt Buffy och äta frukost. Vid 8 eller om de är 9 ska jag ringa mottagningen och se hur jag ska gå tillväga. Jag vill INTE ha samma bekymmer och om och men som sist. Det vart ett evigt åkande till sjukhuset. Ja, jag har ju inte haft en lätt vår eller tur vad de gäller sjukhusbesök detta första halvår av 2016. Ett riktigt sjukdomsår. Blä. Blodsockret var högre igen men börjar känna mig förkyld. För ett tag sedan låg jag på 7.3 mmol. De som igår skötte sig bättre (6.1). Jag är inte särskilt sugen på att äta frukost men det måste jag göra ändå. Så dags att kliva upp ur sängen och möta dagen och dagens äventyr. Jag vill spola fram tiden så klockan blir cirka 16:00. Jag ska vad jag vet nu ta tåget 15:13. Helst vill jag spola fram tiden så jag slipper allt spektakel med bölder hit och bölder dit också... Jag börjar nu i skrivandet stund känna hungersuget i magen och jag vet av egna erfarenheter att sockret sjunker rätt fort när jag väl börjar känna mig hungrig. Så nu är det verkligen dags att kliva upp. Kram på er och tack för att ni står ut med mig och mina problem. PS. Det är ju ändå faktiskt så att jag njuter av livet också. De är ju inte bara så att alla bekymmer och eländen tar över. Dock kan man tro det ibland. Jag är evigt tacksam att Ronnie är så positivt framåt och envis.. <3

Ärret från den förra bölden. :( Inte vackert direkt. Och den ändrar färg fortfarande. Dock har den hårda ärten försvunnit. Men och andra sidan finns det så fina kärl så de är kanske inte så konstigt. Det tror att det är hormonellt.

Mitt nya elände... Ni kan förstå att det gör ont va? De har bara varit lila en tid men nu yttrar den sig på samma sätt som den förra.