Sådär ja - Nu är jag redo. Redo för sommaren och jobb. Det ska bli så roligt att jobba och ta hand om kommunens äldre generation. Jag trivs jättebra på Åskarbygården. Nu i sommar ska jag även förhoppningsvis vikariera på de andra avdelningarna. Inte mig emot. Jag har inte fått 100% denna sommar så några extra pass kan jag allt ta. Det ska bli kul. Idag vart jag klar med introduktionsutbildningen. En introduktion jag borde ha fått för tre år sedan eller rättare sagt 13 år sedan då jag första sommaren hade vikariat inom Tierps Kommun. Men bättre sent än aldrig. Även om jag anses ha erfarenhet så var vissa saker nya. Om inte annat var de positivt att repitera. Nu är jag klar iallafall och imorgon påbörjar jag mitt semesterschema. Den 21 juni är snart här. Det ska bli skönt att komma ut, och knega ihop lite cash till räkningar och andra utgifter. Nu är jag på G!

Hur berättar man för ens 10 åring att hennes bästa väns mamma har gått bort? Hur berättar andra för ens barn att hans mamma inte finns mer. Hur kan man acceptera att någon så ung tas ifrån oss alldeles hastigt och oväntat. Att äldre somnar in är mer acceptabelt även om de känns i hjärtat och i resten av kroppen. Det är mera väntat att man på äldre dagar går bort. 17 år, 45 år och som barn de är bara orättvist. Det är ingen ålder, i åldrarna har livet knappt börjat innan de lämnar jordelivet. Så orättvist. Jag har förlorat två bra kompisar, båda blev de 17 år. Jag har även förlorat en barndomsvän som inte heller fick fylla 18 år. Det är orättvist. Idag går mina tankar till H och hennes familj, släkt och andra vänner. Människor som kände henne bättre på senare år. Jag och H umgicks mycket på den tiden jag var tillsammans med min dotters pappa och de innan vi fick Fanny. Men det är aldrig roligt när man känner någon som går bort, en betydelsefull människa för alla. Fannys pappa och H har och hade en fortsatt relation eftersom han stannade kvar i Tobo. Jag flytta därifrån. Men de är sak samma. Det var inte roligt att berätta för Fanny om vad som hänt. Hon tog de dock ganska "bra", värsta chocken kommer väl sen då de blir mera ofattbart för henne. Hon blev givetvis ledsen, ställde en massa frågor om döden, livet och om praktiska saker. Jag känner och tänker på alla närstående. Jag beklagar sorgen och förlusten. <3